Förlänga dygnet nu och för alltid
Idag ska min lediga dag gå till att förlänga dygnet och mata in några x-tra dar i kalendern. Efter den 31:a kommer den 32:e, 33:e osv. Under ett helt år så har tid och kalender varit uppbokat frekvent. DET behöver jag en sjukskrivning ifrån. Januari har väl ändå slagit rekordet med hästlängder i möten och annat tjafs.
Men nått som överväger det starkt är en barbackaridtur på Jojje. Får han välja väg själv så tar han oss från stigarna in i skogen, över stock och sten för att komma ner till sin kärlek vid sjön. Det lilla islänningsstoet. Där kan han stå i evigheter och bara titta på henne. Försöker jag ta honom därifrån för tidigt så vänder han tillbaka mot henne. “En liten stund till bara” Och vem kan neka honom det?
Sista ridturerna har blivit barbacka, den första var på 45 min, den andra på två timmar. Får såklart kliva av några gånger och sträcka på mig. Tur att han kom tillbaka till mig så jag kan behandla ryggen med något som verkligen hjälper för stunden, förhindrar migrän eftersom vi är ute så mycket och ger så mycket glädje. Han är verkligen en klippa att ha med ute. Han vet exakt vart han ska sätta fötterna för att ridturen ska gå som allra säkrast och bäst. Jag är aldrig rädd att han ska missbedömma något.
Någon sa till mig en gång att harmoni det är när hästen är samspelt med ryttaren på ridbanan. (Hon vågade för övrigt inte rida ut på sin egna häst i skog och mark) Synd att en sån människa och fler med henne inte får uppleva harmonin i naturen med sin bästa vän. För det är väl det det är och inte bara ett redskap…….
